söndag 1 juli 2012

Sommarsol glittrar i viken

Söndag är lika med hemgång. Så var det förra veckan och så är det denna. Mitt rum ser lika stökigt ut som när jag lämnade det, så jag ser ingen annan råd än att låta expeditionen ta sig vidare till en ny destination - vi ska till kontinenten.

Veckan i Östersund har varit alldeles utmärkt och jag blir mer och mer semesterlugn allteftersom dagarna går. Igår blev det senaste kvällen hittills då vi satt uppe i den så kallade Grillkyrkan, en läcker överbyggd grillplats. Björn hade vit dag så han vek ner sig ganska tidigt ("Vad är det med Björn?" som Elins brorsdotter Billie sa till allmän förnöjelse) men jag blev kvar ytterligare ett tag. När alla andra gick till sängs kände jag mig inte trött så jag tog med mig en öl ner till sjön och njöt av sommarens antagligen vackraste vy.

Inte ens ranelidska skulle kunna göra utsikten rättvisa. Sjön glittrade i tusen nyanser och krusades som vattnet i en kastrull just innan kokbubblorna bryter ytan. De sista solstrålarna färgade molnen så intensivt rosa att till och med My Little Pony skulle bli avundsjuk. Det luktade svagt av dagg i luften och nattkylan var sådär på gränsen till att jag ville gå in. I öronen sjön Jämtlands bästa Annika. Det var den ultimata fria till någon-stämningen.

Det enda som störde denna nästan löjligt vackra bild var myggen. De var ungefär lika ovälkommet intensiva som en ångesttanke som dyker upp med jämna mellanrum. Annars var allting perfekt.

Till slut sprang solen fram på nytt över grantopparna på andra sidan sjön och de första strålarna satt som en knytnäve i solar plexus och lade sig sedan tillrätta i en guldgata så gyllene att karatskalan inte räcker till för att beskriva den. Då nöjde jag mig och gick upp genom det morgonfuktiga gräset till min lilla stuga för att sova.

Idag har jag inte varit pigg med andra ord, men eftersom att det var hemresa som stod på agendan har det inte gjort så mycket. Från Sundsvall och söderut var det X3000 som gällde och det var ett klart lyft jämfört med föregångaren. Enda bekymret var att min stol inte gick att fälla upp från tillbakalutad position så nu känns min rygg som om jag har jobbat på flyttfirma i åtta år. SJ alltså. Att de aldrig kan lyckas fullt ut med något.

Nu ska jag vara lite social med tv:n, för husfridens skull. Jag har ju knappt kastat ett öga på honom på flera veckor så stämningen mellan oss är frostigare än den mellan Tom Cruise och Katie Holmes. Det är visst en match som pågår också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar