Sist jag försökte bjuda på lite historisk kuriosa i samband fettisdagen slog historiker i min närhet mig på fingrarna, så jag håller mig borta från att överhuvudtaget nämna Gustav Adolf. Eller Adolf Fredrik för den delen. Däremot kan jag på nytt konstatera att om man vill bevara någon form av värdighet så ska man undvika att äta semlor i offentliga sammanhang. Grädde på näsan kanske är charmigt på en treåring men det är definitivt inte charmigt på en 30-åring.
Men det är inte det jag vill diskutera.
Idag har vi spelat bowling som after work. Vi testade ett ställe som heter O'Learys där de numera satsar väldeliga på just AW-klienter som vårt lilla gäng, bland annat genom en nyligen anlagd bowlingbana. Där spelade vi ett par rundor och när den officiella sammanräkning var klar visade sig att jag kom tvåa efter suveränen Victor som typ var lika bra som den där snubben som slår tio strikes i rad just före sluttexterna i The Big Lebowski börjar rulla.
Sara började dock genast knorra över detta och visade på intet sätt att hon accepterade resultatet. En sådan reaktion är precis vad jag behöver för att slänga ut allt som har med ödmjukhet att göra genom fönstret och på olika sätt påminna alla och envar om hur oerhört bra jag är på bowling.
Den något hätska stämningen lade sig dock i samband med att vi fick in våra Boston Celtics-burglare (nu har jag ätit 800 sådana, kul att fylla jämnt) och jag gick hem och började smida planer för hur jag ska lyckas plantera det så att Saras klass med jämna mellanrum droppar små hintar om bowling under morgondagen. Då ringde telefonen. Det var Sara. När man smider ränker om trollen så står de i farstun och ringer som jag brukar säga.
Hon hade upptäckt att bowlingdatorn hade gjort ett stort och mycket, mycket orättvist misstag och ville nu ha upprättelse. När jag hade dött klart, till hälften av skratt och till hälften av att hon faktiskt har den vinnarskalle hon har hävdat, konstaterade jag att "ja, så kan man tolka resultaten" och samtalet avslutades. Jag har dock en känsla av att detta inte kommer att släppas under morgondagen. Det är ju alldeles för kul att driva den här saken till dess mest absurda spets. Ska man börja tolka resultatet finns det många olika sätt att se på saken, så jag ser framför mig en tid av fantastiskt intressanta diskussioner. Och när det kommer till den här typen av ickediskussioner kan jag hålla på hur länge som helst. Minns bara den där gången när jag under två timmar med stor emfas hävdade att en totalt vanlig lampa var en lavalampa. Sedan hällde Lisa en öl över mitt huvud. Vi får se vad Sara landar i.
Spontant tänker jag att det finns en överhängande risk att en av kvällsaktiviteterna nästa vecka i Falun blir bowling. Den matchen kommer bli den mest upphaussade sedan duellen mellan Nancy Kerrigan och Tonya Harding i OS i Lillehammer. Det återstår att se om The Final Bowling Battle of Falun, som evenemanget redan kallas i lokal press, kommer att leda till liknande våldsamheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar